I hold the future in my hand, I'll be by your side 'til the end of days..

Ibland är livet inte som det ska.
Ibland glömmer man bort allt det viktiga och fokuserar på vad man tror är viktigt.

Kan man älska någon så mycket så man gör sig själv sjuk?
Kan man älska någon så mycket så man glömmer bort sig själv?

Jag har riktigt svårt för att tycka om människor, men när jag väl gör det så gör jag det ordentligt.
En gång min älskade, alltid min älskade.
Men vem vinner på det i längden?
Inte är det nog jag.
Jag älskar tills jag blir dum, och fortsätter fast jag vet att jag framstår som en idiot.
Starkast och längst står jag. Starkare än dom flesta tror. Varit med om mer än dom flesta tror.
Största sveket skulle vara att ge upp någon.
Jag kanske blir ledsen, men det är nog det som gör mig till den starka personen jag är.
De är inte starkt att inte våga känna något, det är inte starkt att inte försöka.
Men även om jag hellre skulle dö än att överge någon så kommer man till en gräns där det nog är dags, man kan inte hjälpa någons som inte vill bli hjälp, man kan inte älska någon som inte vill bli älskad.
Det har varit så här förrut, har älskat någon som inte går att älska, som inte förstår eller vill.
Någon som är skadad och som jag desperat velat laga,
så mycket så han hål blivit mina,
så mycket så hans sorg blivit min.
Tänker inte göra det misstaget igen.


I dina ögon
var det lättare att va
I dina ögon
Jag trivdes bättre i dina ögon

Du sa: Jag vet vad du vill
Jag sa: Jag vet vad du tror, jag tror
Bara vänta lite till
Så får du tro vad du tror, du vet vart jag bor
Du får gärna komma hit och skrämma mörkret

Kan man vara tom på känslor?
Kan man sluta känna?
Det var ju min bästa egenskap, empati.
Har jag förlorat den?
Är jag ett Christina-skal?
Jag brukade vara rolig
Jag brukade vara glad
Jag brukade älska villkorslöst
Vad hände med CHRISTINA??

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0