I remember when the fields were green and the sky was blue...

Kommer ni ihåg när man var liten; varm och trygg, älskad och omhändertagen.
I mammas famn, med tröst och kärlek innom räckhåll.
Vad sa ditt hjärta? Vad sa din inre röst? Du är älskad!
Med åren blev man äldre och hade bara sin egna famn att krypa in i, med tiden blev man för stor för mammas famn. Åren blev för många och sorgerna för stora för att mamma skulle kunna kramar bort ångesten.
Tror man i alla fall. Ibland vill man inget hellre än att vara fem år igen och ens största problem var ett skrubbsår på knäet, jag skulle ge mycket för att få sitta i mammas knä igen och bli pussad och kramad tills alla världens problem försvunnit. Jag beundrar den fem-åriga flickan med hela livet framför sig, ständigt på jakt efter mer kunskap och erfarenhet. Skulle vilja vara henne igen.


Kommentarer
Postat av: Evelina den fina;)

gud vad fint du skriver människa!! Hittade precis din blogg:)Vi får väl ta den där fikan snart;) det enda vi kom till sist var mcdonalds, och till råga på allt var det i stp!! haha puss snäckan

2010-03-02 @ 14:39:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0